Det kom ett ”svar”
från Försäkringskassan.
Enligt de besked jag fått från Försäkringskassan tidigare är det praxis att brev besvaras på samma medium som de inkommer, det vill säga om brev inkommer som e-post, så skall de besvaras som e-post. Det här svaret kom som vanligt brev, trots att jag skickade e-post. Kanske har någon läst att jag inte alltid orkar öppna alla dessa fönsterkuvert som väller in från myndigheterna och hoppats att svaret inte skulle bli läst. Nu blev det inte så...
Jag kan
undra hur det är ställt med läskunnigheten bland Försäkringskassans personal.
Jag har nu vid upprepade tillfällen kunnat konstatera att man inte klarar av
att läsa det jag skriver. Jag kan inte tolka det som står i brevet på annat
sätt.
”Av din skrivelse framkommer inga specifika
frågor...”
”I din skrivelse kan Försäkringskassan inte
utläsa några frågor...”
Jag sökte i
brevet och hittade 32 frågetecken. Till brevet hade bifogats två tidigare brev.
I dessa hittade jag ytterligare totalt 24 frågetecken. Nog borde de väl ha
lyckats hitta någon liten fråga bland dessa? I ett tidigare blogginlägg med
titeln ”Det kom ett svar. Typ...” finns länkar till alla tre breven. Den som
vill kan ju roa sig med att se om de hittar några frågor.
När jag
läser igenom brevet igen är det inte bara läskunnigheten jag undrar över utan
även skrivkunnigheten. Goda vännen Diana, som är gammal språklärare, kommer
säkert ha ett och annat att säga om språkbehandlingen. Den som vill kan ju roa
sig med att leka finn fem fel.
Värre än
bristande läs- och skrivkunskaper är att de kommer med påståenden som är direkt
felaktiga. Fredag 9 oktober 14.23 blev jag uppringd av Stefan Svensson,
sektionschef på Försäkringskassan i Sundbyberg. Han undrade om jag ”skulle vilja träffa oss här på
Försäkringskassan och resonera kring just dom här sakerna”. Jag svarade att
det skulle jag gärna göra, men att jag befann mig i Kungälv och att mina
samlade tillgångar var sex (6) kronor och att det därför skulle vara svårt för
mig att ta mig till ett möte i Sundbyberg.
Jag tycker
mig ana en viss irritation i svaret. Jag kan försäkra att det är inget mot den
irritation som jag känner över att gång efter gång bli behandlad som en idiot. Den
respektlöshet, arrogans och maktfullkomlighet som Försäkringskassan uppvisar
når nya höjder. Jag är sjuk, inte dum i huvudet! Nåväl, om nu inte
Försäkringskassans personal kan hitta några frågor, så får jag väl hjälpa dem
på traven. Sista ordet är definitivt inte sagt.
P.S. Diana
heter egentligen något annat.
De säger -" handläggaren jag arbetar bara efter regeringens praxis och regler måste följas. Därför fattar dom beslut om ersättning helt på egna grunder. Har någon förstått hur de räknar ut ersättning, bedömer hurvida man är sjuk eller inte. Man är helt utelämnad och står själv emot myndigheter istället för med som borde vara fallet i en välfärdsstat.
SvaraRadera