I mitt förra blogginlägg ”E-post
till myndigheter 151022” kunde ni läsa ett brev som jag just skickat till ett
antal mottagare inom Försäkringskassan, Skatteverket, Ekerö kommun och regering
och riksdag. Redan samma dag kom ett svar. Typ. Eller kanske ickesvar vore ett
bättre namn. Detta svar/ickesvar har föregåtts av en lång brevkonversation. För
den som vill läsa hela konversationen följer här ett antal länkar i kronologisk
ordning.
https://onedrive.live.com/redir?resid=458F99C9019B7833!127&authkey=!AFmnWbDvok_FVjQ&ithint=file%2cpdf
Mitt
senaste svar följer nedan:
Hej Lena!
En kollega på Chalmers sa en gång: ”Det enda
förakt som är större än folkets förakt för politikerna är politikernas förakt
för folket”. Om det ligger någon sanning i det, så är demokratin i fara.
Professor Jerzy Einhorn sa i sitt tal vid riksdagens manifestation den 27
januari 1998 till minnet av Förintelsen: ”Demokratin har många brister, men
alternativen är djupt skrämmande.” Han sa också. ”Demokrati måste ständigt
vårdas och värnas.” Om demokratin skall överleva, så måste medborgarna och
deras valda representanter respektera varandra. Vill vi möta respekt, så måste
vi också behandla andra med respekt.
1 oktober skickade jag ett brev till bland
andra socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. I detta
brev riktade jag ett antal frågor till henne. Redan samma dag kom ett svar.
Föredömligt snabbt. Svaret kom dock inte från Annika Strandhäll, utan från Lena Bergström Wiegurd, Brevhandläggare åt socialförsäkringsminister Strandhäll,
Socialdepartementet. Svaret från Lena Bergström Wiegurd började så här:
Hej Kjell
Tack för
ditt brev och för att du delar med dig av dina erfarenheter till regeringen.
Jag beklagar den jobbiga situation som du beskriver i ditt brev.
Som
du kanske känner till kan varken politiska tjänstemän eller statsråd kommentera
eller ingripa i enskilda fall.
Detta
skulle kunna uppfattas som ministerstyre, vilket är förbjudet enligt svensk
lag. Jag måste därför tyvärr hänvisa dig till berörda myndigheter direkt.
2 oktober skickade jag ett nytt brev, som svar
på brevet från Lena Bergström Wiegurd. Detta brev besvarades
aldrig.
22 oktober skickade jag ett nytt brev, även
denna gång till bland andra socialförsäkringsminister Annika Strandhäll, för
att påminna om att jag fortfarande väntar på svar. Även denna gång kom ett svar
redan samma dag. Även denna gång från Lena Bergström Wiegurd. Svaret löd så
här:
Hej Kjell
Tack för
ditt brev och för att du delar med dig av dina erfarenheter till regeringen.
Jag beklagar den svåra situation som du beskriver i ditt brev.
Som
du kanske känner till kan varken politiska tjänstemän eller statsråd kommentera
eller ingripa i enskilda fall.
Detta
skulle kunna uppfattas som ministerstyre, vilket är förbjudet enligt svensk
lag. Jag måste därför hänvisa dig till Försäkringskassan för att få svar på
dina frågor.
Jag har förståelse för att en minister inte
hinner svara på alla brev själv. Jag kan till och med ha en viss förståelse för
att man använder standardsvar, men jag har ingen som helst förståelse för att
man skickar samma standardsvar två gånger om, till samma mottagare och i samma
ärende. Det är nonchalant och respektlöst, och främjar inte på något sätt
uppbyggnad av ömsesidig respekt.
Eftersom bifogade mail inte verkar bli lästa,
upprepar jag de frågor jag ställde:
Annika
Strandhäll, som högsta politiskt ansvariga för våra lagstadgade
socialförsäkringar, vad har du för kommentarer till det jag skrivit? Du sa
nyligen att ”Vår ambition är att se till att människor får, på ett individuellt
plan, det stöd och den hjälp som man behöver för att komma tillbaks till
arbetsmarknaden så snart som möjligt.” Jag är beredd att
påbörja resan tillbaka till arbetsmarknaden i morgon dag. Det enda stöd jag
behöver är att myndigheterna slutar bryta mot lagen. Jag behöver få ut det
ekonomiska stöd som jag enligt lagen har rätt till. Jag behöver få bort det
”yrkesförbud” som Skatteverket belagt mig med genom att dra in min F-skatt och
momsregistrering. Vad tänker du göra för att bidra till att detta blir
verklighet? Är du beredd att skrida till handling, eller var det du sa bara
tomma ord?
Man kan tycka vad man vill om ministerstyre,
jag tänker inte ge mig in i någon diskussion om detta. Jag nöjer mig med att
konstatera att regeringen, enligt regeringsformen, har laglig rätt att diktera
hur myndigheterna skall utföra sina arbetsuppgifter. Om en myndighet inte
följer lagen finns därmed inget hinder för regeringen att ingripa.
Om jag vore socialförsäkringsminister och i
rikstäckande media basunerade ut att ” Vår
ambition är att se till att människor får, på ett individuellt plan, det stöd
och den hjälp som man behöver för att komma tillbaks till arbetsmarknaden så
snart som möjligt.”, så skulle jag finna det utomordentligt allvarligt om
en eller flera av de myndigheter som administrerar socialförsäkringen saboterar
denna ambition genom att inte följa lagen. Jag skulle omgående se till att den
regering som jag var del av gav tydliga instruktioner till den eller de
myndigheterna att omgående ändra sitt arbetssätt så att lagen följs.
Jag kan inte se några som helst hinder för
socialförsäkringsministern att svara på de frågor jag ställt utan att vare sig
kommentera eller ingripa i enskilda fall. Det har fungerat utmärkt att ge
allmänna svar tidigare, och det fungerar precis lika bra nu.
Jag ser med spänning fram emot
socialförsäkringsministerns svar!
Med vänlig hälsning
Kjell Samuelsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar